Dagens kroppsideal är sjuka!

Måste man vara pinnsmal för att bli accepterad?

Råkar man ha några extra kilon på kroppen blir man kallad lat, tjockis m.m Det ska visst vara skamset att ha lite kurvor! Det kan jag inte fatta...

Kvinnor ska på något sätt vara pinnsmala, ha jätte tuttar, må bra, kunna leva, bara äta nyttigt/lite, måla sönder ansiktet, m.m

I mina ögon är dessa kvinnor berövade på livet, det ser inte friskt ut då man ser alla ben i kroppen! Kan inte tänka mig att det är skönt för killen att knulla ett benrangel heller... Skulle nog lika gärna kunna knulla en mur!

Ibland ser det ut som om sminket väger mer än kroppen...

Jag är inte smal, och jag skulle behöva bli av med några kilon, men vill fan inte bli en klädhängare !

Tycker att det är vackert med lite kurvor, man ser hälsosam ut då!

Jag ser många tjejer som sträcker på ryggen med näsan upp i vädret då dom ser mig bara för att man inte kan se igenom mig, då skrattar jag bara! Jag har bra självförtroende, jag vet vad jag har gått igenom, vad som faktiskt kommit ut ur mig, jag vet att det tar tid för mig att gå ner till den vikten jag ser bäst ut i, 65 kilo.

Samma kroppsfixering gäller ju för männen... De som inte har jätte biceps, större tuttar än kvinnan, det ökända "V"et, knappt någon nacke, ett jätte adamsäpple m.m Är de med lata och duger inte för allmänheten...

Det kan jag tänka mig känns som om att bli påsatt av den tidigare nämnda muren!

Samma tycker jag gäller karlar, vill gärna att min man har lite hull ^^, Jag tycker att det ser förjävligt ut med överpumpade karlar!

Ser allt för ofta pumpade karlar... De som går i linnen och ser jätte spända ut, de som ska se elaka ut, sticka ut hakan som om att dom är något... Vissa ska t.o.m "klia" sig på magen enbart för att visa upp rutorna på magen för allmänheten

Sådan uppmärksamhet (gäller båda könen) tycker jag är patetisk! Man tror faktiskt att de som gör sådant har RIKTIGT dålig självkänsla !

Tjatet börjar oftast från ens egna föräldrar: "När ska ni skaffa en liten? Vi blir inte yngre precis."

Man blir väl förälder då man känner sig redo, eller? Man ska inte känna hets från egna föräldrar, det gör en bara olycklig.

Alla är inte skapta för att vara förälder heller, vissa vill leva ett "fritt" liv utan förhållanden och barn. Dock kan inte jag förstå hur man kan vilja det....

Sedan börjar hetsen från andra som precis blivit föräldrar själva: " Jag hade en fantastisk graviditet, hade så mycket ork så jag visste inte vad jag skulle göra!"

Men vad roligt för dig då, det är inte alla som har det så!

Så bara för att din mamma hade en smärtfri graviditet innebär inte det att du kommer ha det.

Varför ska folk hetsa en till sådant man kanske inte är redo för?

Att sedan känna sig tvingad att "må bra" under en pågående graviditet just för att "alla andra" har haft en toppen graviditet är ju bara skit snack!!!

Alla mår inte bra, många mår rent utav skit större delen då barnet pressar mot tarmar, lungor, urinblåsa, kroppspulsådern, revbenen m.m

Sedan kan man ju nämna att de mesta kvinnorna får krämpor. Några av de vanligaste är: Halsbränna, hemorrojder, illamående/kräkningar, urininkontinens, foglossning (i olika grader), trötthet, blodtrycksfall, mardrömmar, förstoppning m.m

Jag har haft både en underbar graviditet och en från helvetet!

Så jag vet vad jag pratar om.

Jag har dock aldrig varit den som döljer då jag mår dåligt, så under min senaste graviditet då jag mådde skit fick jag frågor som: "Varför är du sur? Du är ju gravid och då ska man vara glad." "Varför kan du inte följa med? Magen är ju inte så stor än."
 Nej, kanske inte. Men har ni hört om foglossning? Jag fick hasa mig fram på kryckor i flera månader! I vanliga fall tar det knappt 2 minuter att gå runt huset, men med min kraftiga foglossning tog det, som snabbast, 35 minuter!!

Det är inte roligt att må dåligt och ha ont, och att bli hetsad till att vara trevlig trots att man varit upp flera gånger under nätterna för att kissa, sovit dåligt p.g.a smärta och mardrömmar m.m

Det är orimliga krav!

Har man själv inte haft de besvären så ska man inte ge "råd" heller!

Men "belöningen" är obeskrivlig, då man äntligen får hålla sitt barn för första gången :)

Man kan även ha en underbar graviditet med väldigt få och milda krämpor.

Då är det verkligen härligt att vara gravid :)

Men man ska inte känna sig tvingad till att le när man inte vill.

Något som också störde mig var då folk, både främmande och de jag känner, skulle klappa mig på magen !! FY FAN säger jag bara !

Till att börja med så ska man fråga först och invänta ett svar från den gravida! Det är inte alla som vill att någon känner på "klumpen".

Så tänk efter innan!

Varför använder vi oss av könsord då vi vill "bestraffa" någon? Räcker inte ord som idiot, jävel, tölp m.m ?

Måste vi komplettera med : "Din jävla fitta","Förbannades kukhuvud","Ditt rövhål" o.s.v för att visa hur arga vi egentligen är?

Nej, jag är inte helt oskyldig jag heller. Jag har använt en och annan kroppsdel till mitt arga vokabulär. Men jag kommer alltid på mig själv och undrar varför jag använt tex ordet "fitta", det är ju trots allt en kroppsdel jag själv har och skäms inte över den. Därifrån har min underbara son kommit ut, och min underbara dotter fastnat. Men även hon hade kommit ut den vägen om hon legat rätt.

Jag brukar göra det hela lite komiskt om någon kallar mig för fitta/kuk o.s.v Kallas jag för fitta, så brukar jag kolla ner i byxorna och säga: "Ta mig fan, hur kunde du veta att jag har det?" Kallas jag för kuk, så brukar jag då säga: "Det är gott att snaska på".

Jag säger inte just detta varje gång, utan jag varierar lite beroende på situationen.

Om man ska lägga könsord som något negativt så är det nog med skamset att knulla, för då använder man ju de områden som man tidigare skrikit/skrivit åt en person i ett negativt syfte, alltså blir det inte lika skönt heller.

Man måste ju trivas med sig själv och sin kropp för att sex ska kännas riktigt skönt.

Så varför använda de orden egentligen då man antingen har eller vill ha självaste delarna till något som kan bli så fantastiskt skönt?

Någonting jag alltid äcklats av är parfymdoftande människor!

Inte bara för att jag själv är allergisk mot någonting i dom, utan jag tycker att det luktar så jävla äckligt ! Det är svårt att hindra ansiktet att göra en grimas då någon går förbi och stinker som en hel parfymfabrik!

Visst, deo i all ära för att förhindra den värsta svett lukten att nå någons känsliga näsa. Väldigt få gillar kraftig svettlukt. Men även deo tycker jag ska ha någon väldigt mild och neutral doft, likaså tvål och schampoo.

Annars blokerar man bara feromonerna som gör oss kära och galna ;)

Jag tror starkt på att anledningen till att man har många korta och olyckliga förhållanden idag är p.g.a feromon hindrande lukter och medel.

Det är ju dom som gör oss kära på riktigt!

Idag går man bara på utseendet: "kolla den där hunken, han är ju sååå snygg! Vilka magmuskler sen, och kolla rumpan!", eller , "Kolla in den där bruden! Vilka tuttar! Spirorna går ända upp va?"

Många tar fel på kärlek och kåthet.

Det är inte så konstigt då man gör allt för att se/lukta "perfekt"... Då går man inte på vad man egentligen känner.

Jag ser detta fenomen på mina kompisar/fd kompisar med, speciellt tjejerna. De som sminkar sig, parfymerar sig m.m har haft fler flyktiga förhållanden än de som struntat i sådant.

Visst, vill man knulla runt som en kåt katt i hela sverige så är väl de ett bra sätt att säkra sig för att inte dra på sig ett seriöst förhållande.

Men, för de som vill ha ett riktigt stadigt förhållande rekomenderar jag till att ta det lugnt med stinkflaskan! Både män och kvinnor!

Man har störst chans att hitta rätt partner med sina egna feromoner!

Idag är det många unga (ibland för unga) som skaffar barn, jag tillhör den unga gruppen, 24 år och har 2 barn. Men jag har ett långt och stadigt förhållande sedan många år tillbaka (8 år firades det i mars 2014), kan även tillägga att den mannen jag är gift med är den mannen jag förlorade min osuld till. (Låter nästan som om jag skulle söka acceptans från er läsare)

Men det spelar ingen roll egentligen hur ung man än är när man skaffar barn så länge man är en bra förälder! Ålder är ingen riktig garanti på mognad! Jag vet av människor som är både över 30, 40 och 50 års åldern som beter sig som om dom vore tonåringar!  Sedan har jag mött 16 åringar som har mer vett i huvudet än de flesta människorna idag.

Så bara för att ordspråket lyder "med ålder kommer vishet" så innebär det inte att man blivit klokare då man inte tagit in och verkligen lärt sig.

Är det så svårt att tro att någon i min ålder väljer att ha en familj istället för att knulla runt i hela Sverige och supa järnet varje helg ? Jag vet att jag inte är ensam om detta, men ändå verkar det vara så pass få som gör detta att det blir som en chock för allmänheten. 

Ska livet gå ut på hur många dagar man har varit full?

Ärligt talat så då jag ser 30+are som rynkar på näsan åt barn och ser så högfärdig ut då dom möter en trött småbarns mamma eller pappa så tycker jag nästan synd om dom, eller vissa som verkligen spelar över tycker jag är patetiska. 

Att skaffa barn är det bästa jag gjort! Kanske inte för min "umgänges krets" som jag hade då, men de som började ignorera mig i samband med första graviditeten var inga riktiga vänner.  Det var något som blev väldigt tydligt väldigt fort! 

Sluta ge konstiga blickar åt de som vill ha en familj innan 30! Vi skäms inte, vi vet att vi knullat i alla olika ställningar för att producera en liten människa,  en liten människa som betyder allt ♡

För att jag nu inte ska bli missförstånd,  jag är för jämställdhet!  Lika jobb lika lön ska det vara!

Men då det kommer till att könsneutralisera folk genom ordet "hen" blir jag bara förbannad!  Varför ska man skämmas för att vara olika? Ska detta sluta med att vi antingen börjar att könsstympa våra barn eller börjar klona fram könslösa människor för att det ska bli så neutralt som möjligt? 

Jag är en kvinna och det står jag för! Jag har mina egenskaper,  vissa saker gör jag bättre andra sämre,  och vissa saker kan jag inte alls... Så är det väl för alla? Eller är alla lika bra på allt? Så då står jag visst ut igen.

Jag har en kvinnas kropp, jag har bröst, fitta, breda höfter, mens i tid och otid, har en slankare benstomme m.m

Vilket män inte har. De har kuk, pungkulor, skägg, bredare drag i bla ansiktet, i allmänhet mer kroppsbehåring m.m

Dessa är saker man faktiskt kan se, skillnader mellan könen! Det innefattar även att kvinnor är lite svagare kroppsmässigt, men vi klarar av mycket ändå! 

Jag skulle gärna vilja se den mannen som klarar av en förlossning! Att ibland ligga i flera timmar/dagar/veckor med fruktansvärda sammandragningar och värkar för att sedan fortfarande ha ork att trycka ut en bebis genom fittan! 

Nej, fan, jag skulle gärna vilja se den man som har någon ork i kroppen efter sex! Det skulle vara en bedrift! 

Män har sina starka sidor med, en man kan utföra kroppsligt arbete i längre perioder, har en naturlig instinkt att skydda nära och kära, m.m

Det finns väldigt få kvinnor som har orken och styrkan att jobba som tex: skogshuggare och gruvarbetare, bara för att nämna något. 

Att vara olika är något positivt,  inte något att skämmas för!  Olikheter gör så att vi dras till varandra, skapar familjer och kompletterar varandra.

Mina barn kommer få lära sig att inte skämmas för den dom är, att ha ett kön gör en inte mindre värd. Dom ska inte finna sig i att bli kallad "höna"

Är det bara jag som är less på "duktighets hetsen"?

Får man inte ha sin egen åsikt eller sitt eget sätt att göra saker och ting? Tydligen inte ! Idag får man inte ägna en tanke åt sig själv eller tänka annorlunda, för då fryser samhället ut en som en idiot.

Råkar man ägna en dag till att enbart tänka på sig själv och sitt välmående så är man en självisk jävel som ska tryckas ner så långt det bara går tills att man sätter sig i skuld bara för att donera något till någon för att samhället ska acceptera att man är en människa!

Ska det verkligen vara så att man ska må psykist dåligt för att man inte väljer ekologiska bananer till sig själv och sina barn?

Ska man behöva känna skuld för att man inte donerar en massa pengar till de behövande i andra länder?

Måste man verkligen lusläsa innehållsförteckningen på all mat man köper för att undvika tex palmolja för att andra säger att det är dåligt på ett eller annat sätt?

För ärligt talat, jag är så förbannades less på folk som försöker vara så skenheliga!!

Jag tror fan inte att någon står varje dag 365 dagar om året och lagar storkok, hackar 100 olika grönsaker, köper enbart ekologiska varor m.m !!

Visst äter man titt som tätt på sibylla eller vad fan det lokala snabbmatsstället kan heta, eller har jag fel ?!?

Är det verkligen bara jag, som dessutom är arbetslös, som kan säga "Äh, idag blir det snabbmakaroner och falukorv till middag" bara för att man faktiskt inte har ork/känner för att stå vid spisen i timmar?

Jag följer inga tränder, jag är mig själv och äter det jag vill. Jag går inte på gym, jag vill inte se ut som en modell.

Jag har ingen panik med något. Våra pengar går till roliga saker för barnen då vi får något över, eller om man känner för det nån gång så kan vi unna oss föräldrar nått roligt.

Är det fel av mig?

Många, eller nästan alla mina gravidkilon är kvar och det är 8 månader sedan jag fick min dotter, tuttarna är lite hängiga efter 2 barn som varit som klistrade vid dom 5 månader vardera (nej, ammningen funkade inte riktigt), jag har bristningar på magen och tuttarna, håret ser förjävligt ut och vissa dagar ser man ut som ett rent helvete!

Jag är mänsklig, jag är ingen supermamma som hinner med allt och det har jag accepterat.

Jag tycker att dagens normer är helt åt helvete! Tycker faktiskt att folk ska komma ner på jorden och inse detsamma